Och nu rullar bandet

Idag kastade vi oss över en gatumarionettperson, eller vad nu ordet kan tänkas vara för någon som har marionetteater på gatan. Han hette i vilket fall Jaime. David lärde sig att han inte ska ta kort när jag spelar in (KLICK KLICK-ljuden från kameran hamnar såklart också i ljudinspelaren) och jag blev bajsad på huvudet av en fågel från helvetet under intervjun. Annars händer inte så mycket, och tur är väl det.

Puedo sacarte foto?

Det är inte lätt att vara i Chile när man inte kan spanska. Men jag lär mig nya ord och någon fras om dagen. Många bäckar små. Igår var det ”Puedo sacarte foto?” som jag försökte bränna in i skallen. Kan ju verka lätt, men när jag har massa andra ord som jag precis har lärt mig så blir det ofta en stor röra där uppe.

Vi var ute på långpromenad. Ale, Victor, Jolle, Niklas, Camila och jag. Jolle och Niklas är kompisar till Victor, de går inte på skolan och bor hos Victor i tre månader. Eftersom vi var så många så kändes det kul att kunna gå runt och fota utan att vara så orolig över att bli rånad. Vi gick upp till Avenida Alemania, Plaza Bismarck, Cementerio No2 och Ex Cárcel.

På ett sätt är det så oerhört charmigt med alla små hus med rostig plåt, trasiga rutor och sliten betong. Vissa hus ser nästan ut att hållas uppe av små tändstickor. Det är fint och det är klotter och målningar överallt. På ett annat sätt är det väldigt sorgligt.

Un café grande, por favor

Det är måndag. David och jag jobbar. Eller ja, David frågar mig om hur man böjer verb, om jag känner folk i ett Åmålband och konstaterar att vi ska åka från ”toppen till botten”. Jag tycker det låter roligt och tar kort på kartan också.

Annars händer inte så mycket. Förutom att vi ska jobba då. Efter en kopp kaffe.

I wanna show you how I work, work, work

Klockan närmar sig 20.00. Det är svalt i dörröppningen till terassen på skolan. Det är här vi sitter och arbetar med en riktigt vacker vy över hustak och hav i Valparaíso.

Imorgon har vi möte och Camila kände att hon ville ha något att visa upp, så hon sitter och skriver en dikt medan hon lyssnar på samtal som blev inspelade igår på sin dyra leksak. Ljudinspelaren! Jag borde ge den ett namn… kommer inte på något för stunden men jag ska nog komma på något! Den är något läskig eftersom man inte riktigt vet när den kan vara på.

Dag 1

plaza Sotomayor!

Igår landade vi i Santiago de Chile. Det var nästan surrealistiskt att ena dagen befinna sig i ett dassfärgat Lund till att andra dagen hänfört kika ut genom bussfönstret på väg till Valpo. Valpo, eller Valparaíso som det egentligen heter, är alltså staden vi just nu bor i, där skolan ligger och något av vår fasta punkt under resan. Igår gick vi runt lite och David sa hänfört wow lite varstans. Det är svårt att beskriva den där färgpaletten av hus, alla staplade på varann längs med kullarna och horisonten där havet möter himlen. Att komma hit igen var som att komma hem. Eftersom jag gick frilanslinjen i höst så bodde jag i Valpo hela hösten och det är nog det bästa jag någonsin gjort. Det är bohemnissar överallt, gatukonst och graffiti i varje hörn och empanadasdoft* i näsan. För att inte glömma havsbrisen och de små söta perros de calle, gatuhundarna som följer ens steg, Valpos motsvarighet till gubbarna på ljugarebänken. Jag har saknat Valpo.

Igår var det någotslags jippo på Plaza Sotomayor strax nedanför skolan och det spelades cebolla**, höfter vickades på scen och det chilenska folket gäspade trött i väntan på det stora folklorebandet Los Jaivas. Vi stod ut i ett par timmar med diverse skönhetstävlingar, falsksjungande lokalkändisar och urtvättade skämt från konferencieren som inte riktigt höll stämningen. Glömde jag nämna rundgångarna? Men så stannade vi inte heller till Los Jaivas konserten, så vi missade nog the happening som alla väntade på. Det var synd för jag gillar verkligen folklore och Los Jaivas är den bra sortens! Det kommer nog fler gånger.

David bloggar för rockfoto nu. Sen ska vi planera, handla och kanske eventuellt hinna se lite av Valpo. Jag är sjukt jetlagged, David påstår att han inte är det. Orättvist! På återseende!

---

*empanadas är piroger med köttfärs, russin, lök, oliver och kokt ägg.**cebolla är direkt översatt ”lök”, musik att gråta till, oftast halvmesiga ballader om att hitta varandra igen.

subida El Peral

ljudtekniker ljustekniker