Uno

Igar kvall fick vi reda pa att Victor fran klassen och Jolle, Niklas, Bubba och nagon mer kommer hit till Panguipulli idag. Det ska bli kul att traffa de igen.

Jag och Camila spelade Uno igar kvall och hon blandade in tva sanning och konsekvenskort. Eftersom det ar hennes grej att fuska sa fick hon saklart de korten hela tiden. Sa hon fick mig att blogga idag. Och jag maste prata spanska med Victors chilenska vanner. Vilket jag inte ser som nagot negativt. Nar jag kommer till Valparaiso igen ska jag ta Spanska lektioner.  Det ar mycket som ska goras nar vi ar tillbaka i skolan igen. Hoppas vi hinner pa de tre veckorna vi har dar.

Pangui!

Nu är vi i Panguipulli, där klassisen Vippans mamma bor. Det är störtfint här, sjukt varmt och stora vackra berg i bakgrunden, en lagom stor sjö i förgrunden. Vippans mamma Blanca har bott i Sverige i åtta år men flyttade hit för fem år sen. Och jag förstår varför hon trivs, det är något särskilt med fridfulla platser. Hennes hus är det sista innan stranden och innanför hennes murar sover hundarna på hög och katterna somnar i ens famn. Inte riktigt, men ungefär.

 Det enda som kanske känns lite konstigt är att Vippan inte är här. Men så får det vara.

 Igår hade vi en mapuchedag i regionen ovanför denna, med mapuchemuseum, mapuchelunch och prat med två mapucheindianer. Känner mig allmänt upplyst på mapuchefronten men också på chilenarfronten. Livet här är inte lätt någonstans. Vi fick lift utan att anstränga oss också; en man som kör lastbil mellan Argentina och Curarrehue (där vi var igår) gav oss lift till en liten sjö och tillbaks. Det intressanta var inte sjön utan det han hade att berätta. Om hans liv som bestod i att jobba 07-22 (07-17 på lördagarna) eftersom det var enda sättet att hålla tankarna upptagna åt motsatt håll (hans fru gick bort i cancer förra året i september). Sånt får jag ont i hjärtat av. Samtidigt som jag inser att det är människors liv ungefär överallt på jorden. Och då får jag desto mer ont i hjärtat. Det här är lika mycket en resa inuti som utanpå.

De förlorade fotografierna.

Fast egentligen är de bara försenade.

På gränsen mellan Argentina och Chile.

Kyrkogård i Punta Arenas

Por Venir

Puerto Natales

Mariscokvällen

Buss till Puerto Montt

Månförmörkelse på Chiloe

Aoui, strand på Chiloe

Festival utanför Perto Montt

Folkdans från Påskön under festival utanför Perto Montt.

Villarrica, här är vi nu

Live from Villarica

David skrev att vi hade varit i Hornopirén, och intervjuat mariscotanter. Efter det åkte vi till Chiloé ett par dagar, Chiles största ö och såg månförmörkelsen på en strand mitt ute i ingenstans. Nu är vi i Villarica, som ligger två regioner ifrån Puerto Montt (vi hoppade alltså över en region) och letar efter mapucheindianer. I veckan ska vi söderut till Panguipulli och sen norrut igen. Känns fint att saker och ting löser sig allteftersom. Idag är det för varmt för att kunna tänka. Over and out.

Landsbygd

Nar jag tittar i bloggen och ser nar vi skrev senast sa var det i Puerto Natales. Det kanns som det var jattelangesedan vi var dar. Jag vet inte riktigt varfor. Men kanske ar det for att vi har hunnit med att besoka sa manga olika platser pa den korta tiden som det faktiskt ar… trots fyra dagars batresande. Resan pa baten fick en chockstart. Strax efter frukost, tre timmar efter starten sa samlas alla i resturangen for att fa besked om att en passagerare innan frukost hade hoppat fran baten. Baten hade tydligen vant utan att jag markte nagot och fatt upp henne pa fyra, fem minuter. Trots det avled hon. Ifall det var av det iskalla vattnet eller fallet vet vi inte. Finns bara rykten. Baten fick i alla fall vanda tillbaka igen och resan blev lite langre an beraknat. 

Val framme i Puerto Montt sa tog vi oss ganska snabbt ut pa landet. Hem till Elisa som ar Alfonsos syster. Alfonso bor pa skolan i Valparaiso. Elisas familj var snalla och tog emot oss sent pa kvallen och dagen efter gjorde jag och Camila ett reportage om nagra Mariscotanter som kommer bli skitbra!

 Jag orkar inte skriva mer. Camila tycker det ar okej. Vi skriver mer snart.

Puerto Natales

Nu ar vi i Puerto Natales och har varit det ett dygn pa ett ungefar. Vi har precis atit lax och potatismos och David tittade trott pa mig nar jag sa att det var hans tur att blogga och tro det eller ej, men han har skrivit mer har an vad jag har gjort sa det ar inte mer an ratt att det ar min tur. Det ar jag bara glad over for idag har jag en massa fint att skriva. Vi gick upp ordentligt tidigt, pa fel sida sjustrecket, och akte upp till Torres Del Paine, en av Chiles vackraste nationalparker, med glaciarer, vilda lamor (guanacos) och fantastiska grottor. Vi gick och gick och gick och sag de blaskimrande glaciarerna, var en armslangd ifran lamorna som parkerat sig alldeles intill vagen och jag spelade in vattenfallsljud pa den lilla sota ljudinspelaren. Pa det hela taget en ganska lyckad dag forutom att molnen trangde sig allt narmare marken och hindrade all overblick av parken. Allt man sag var moln och ater moln. Behover jag saga att David suckade hogt varenda gang han tog upp kameran? Imorrn ska vi checka in pa baten till Puerto Montt och behover jag saga att vi ser fram emot att vara pa ett och samma stalle i fem dagar?

Delfiner i periferin, pingviner i ögonvrårna

Igar tog vi baten till ensliga Por Venir och sag delfiner, pa riktigt. De plaskade och hoppade i batens vagor och hade jag haft superhorsel hade jag kanske hort deras tjut. Por Venir var sondagsstangt och dagen agnades till att leta efter vykortsaffarer och postkontor. Vilka alla saklart var stangda till tyskarnas forbittring. Men det var en fin dag, trots regnet. David hordes mumla bestamt att det ”verkligen maste bli finare vader”. Men mina dikter blir bara battre av lite regn och rusk. 

 Idag intervjuade jag den sista eskiman av sin sort, som stod pa torget mitt i stan. Sen var vi pa kyrkogarden, som sags vara Chiles finaste. Jag fick mest rysningar av de stora enarna som var formklippta efter gravarna. Sa vi gick och kopte batbiljetter. Pa fredag avgar fyradagarsbaten till Puerto Montt, och det ska vara stortfint ute pa Stilla Havet. Innan dess ska vi hinna aka till Puerto Natales, se pingvinerna i Seno Otway pingvinkolonin, aka ut i nationalparken Torres del Paine och se glaciarer och forhoppningsvis sova och ata daremellan. Men det hinner vi!

 Sa om vi inte skriver, sa ar det for att David tar stortbra kort och jag skriver dikter. Men det ar ju trots allt darfor vi ar har.

Punta Arenas

Da var vi Punta Arenas.  Efter 48 timmar pa en buss kom vi fram sent i forrgar eftermiddag. Att aka buss sa langt ar inget vi rekommenderar men det gick trots allt ganska bra. Vi har landat pa ett hostel som vi tyckte var ganska dyrt sa vi skulle egentligen flytta ut idag. Vi har varit har tva natter nu. Men nar Camila ringde runt idag sa var det ungefar fyra ganger dyrare pa de flesta stallena. Sa vi har bestamt oss for att stanna har. Vi har bott tillsammans med tva tyskar som idag aker vidare till Puerto Montt.

Igar sa var vi over pa Eldslandet. Tyvarr var det riktigt daligt vader hela tiden. Och nar vi satte oss pa farjan tillbaka som tog 3 timmar sa sprack det upp och solen kom fram. Otur.

Det ar kanske 13-18 grader har nere. Idag tankte vi nog ga ut och ta lite mer bilder och kolla in den lilla staden. Det var svart att fa bra bilder igar nar det regnade och var sa disigt. 

Eat banans! B.A.N.A.N.A.S!

Igår innan vi gick till stranden sprang jag upp att handla lite i närbutiken för att slänga ihop lite lunch. Då fick jag syn på en fantastisk banan som inte kunde låta ligga kvar i fruktkorgen.

Helt otroligt bra! Nu 50% mer i förpackningen, partybag banan, familjepack, ta en betala för två…. ja…. ni fattar. Det var en rolig banan i alla fall… eller två roliga siamesbananer.

Idag har vi haft möte hela dagen. Det har varit givande. Träffade Jean Diego för första gången idag. Han är vår lärare skulle man kunna säga. Eller ja, en som man kan vända sig till som är väldigt duktig. Just nu är klockan nio och det är bara jag, Camila, Nils, Agnes, och Julius kvar på skolan. Nils höll på att bli klippt av Agnes men för en liten stund sedan fick Camila ta över. Agnes backa ur. Ska bli intressant att se resultatet eftersom jag skulle behöva klippa mig när jag kommer tillbaka efter resan i södra Chile.

Solen och dess fiender (jag)

Idag var vi på stranden, i grannstaden Viña del Mar. Det var svettigt och kvalmigt varmt, små barn sprang runt med nyköpta isglassar som smälte i sanden. När vinden blåste var det snudd på behagligt, när den inte gjorde det låg jag under min sjal och pustade medan David suckade nöjt över att ”han nu skulle få färg”. Barnen och deras föräldrar som flip-floppade förbi skvätte sand omkring sig som om det inte fanns någon morgondag. Men om man bortser från det var det ganska trevligt. Ser fram emot fler stranddagar, utan så otroligt mycket folk och med lite mer bris.

På torsdag går tvådygnsbussen till Punta Arenas. Jag laddar mentalt, både inför Frilansmötet imorgon med Juan-Diego och inför bussresan. Det hela ska nog bli ganska trevligt med stopp hos skaldjursinfångartanter, domare och kryssningskaptener. Får se till att inte glömma pass, id-kort och ljudinspelare bara.