Äntligen

Har persiennen dragits upp och in strilar någonslags ljus över mina dikter. Det har varit svårt att välja ut vad som borde och vad som inte borde vara med innan. Det kanske var för att det var så nyligen jag skrev dem, nu har jag lite mer perspektiv och kan därför börja stryka och lägga till lite hipp som happ. Dessutom har min kritikgrupp Daniel Andersson mejlat lite bra kritik att sätta tänderna i. Men jag har börjat ge upp tanken att översätta alla dikter till spanska, istället ska jag skriva nya. Do you wanna se me work? Stop by any time. Och bara med tanke på reportagen också har jag lite lätt skrivkramp. Den går snart över.  Ska bli spännande det här.

Det här är inte roligt!!!

Jag sitter här och försöker välja ut 2-3 foton från varje region som senare ska hamna i boken. Det är så fruktansvärt svårt. Dels för att man ska försöka hitta de bästa korten, vilket inte går…. och när man bestämt sig för de korten så måste de passa bra tillsammans… vilket de inte gör. Det här är svårare än ett pussel på 1000 bitar. Jag lovar dig. Hur jag ska klara av det här? Jag var smått grym på pussel som liten, men mina pusselskills och välja ut bilder går ändå inte riktigt hand i vante.

För övrigt så var det läggdags tidigt igår, vilket var typ 00.30 för min del. Camila däremot satt uppe och jobbade till fem på morgonen. C to the raaaazzzzzy.

Förresten!

Ni som inte har Bohusläningen, eller ni som missade att läsa tidningen i fredags.

Gå till denna adressen för att läsa en artikel om oss: HÄR

Weekend i Las Docas

Efter fem dagars stependiumletande i Vaparaíso bestämde vi oss för att ta helgledigt redan på fredagen för att bege oss till Las Docas tillsammans med Victor, Svensson, Casuela, Jolle och Camila. För att komma dit tog vi först en buss på ungefär 40 minuter och när bussen stannat var det dags att promenera i en timma innan vi kom fram till stranden.

Det var så himla vackert och vi var ensamna på hela stranden när vi kom dit. Vi slog upp en eld satt och snackade och spelade gitarr och hade det väldigt mysigt. Jag somnade i min sovsäck framför elden och sov jätteskönt under den öppna himlen. Eftersom vi var där två nätter så behövde vi fylla på våra vattenflaskor. Istället för att gå en timma till närmsta affär så gick vi istället längs med berget, hoppandes på hala stenar vid vattnet och klättrandes längs bergsväggen för att komma till en grotta där det droppade sötvatten från taket. Där kunde vi fylla på våra vattenflaskor för att sedan gå tillbaka och koka pasta med tonfisk och grädde. Det var ren avkoppling och det kändes väldigt skönt att få vila upp sig lite.

Under veckan för min del så har jag framför mig en hel del redigering. Hoppas att komma igång med att lägga in bilder i indesign och börja forma boken lite smått i slutet på veckan. Imorgon har jag min första spanska lektion och det kommer med all säkerhet bli fler lektioner denna veckan.

Nu följer lite fler bilder ifrån helgen.

Hem ljuva hem, Valpo är goddamn vackert

Det blev dåligt uppdaterat i de senaste regionerna vilket jag och David ber djupt om ursäkt för, men det hela hade sin förklaring i mycket jobb och lite vardag. Från Valdivia åkte vi nattbuss till Concepción, bytte buss i ottan till Chillán, där barnen började skolan 5 mars. Väl i Chillán blev det organisatoriska problem med officiella dokument vi saknade. Som att vi går på skolan till exempel. Men det hela ordnade sig rätt bra och på onsdagen åkte vi vidare till Talca. Där våldgästade vi vår lärare Juan Diego i tre dagar för att sedan fly sista regionen innan Santiago och gå på födelsedagsfest. I ärlighetens namn hade vi ganska stor avsaknad av resfeber där mot slutet och den regionen är tillräckligt nära för att åka dit någon gång när vi vet vad vi ska göra där. Just nu är vi i vilket fall tillbaks i Valparaíso där vi ska redigera och ta det lugnt. En fin kombo, enligt mig själv.

Valdivia

I Valdivia ringer klockorna för fulla muggar. Det är bland det vackraste jag hört och obeskrivligt vackert. Så jag låter bli och njuter istället. David är och fotar så jag tar på mig bloggansvaret som inte alls känns det minsta tungt, kanske just med tanke på de fina dagarna vi haft det senaste, sol och bad och strand i Panguipulli. Vi var åtta allt som allt, sju svenskar och en tysk som våldgästade Vippans mamma i den finaste byn på den här sidan Chile. Vulkaner, sjön, björnbärspaj. Do I need to say anything more?

 Inatt går bussen till Concepción, och sen ska vi lagom fräscha vid fem-sexstrecket någonting ta oss till Chillan som vi inte riktigt vet hur långt bort det är, fota barn som börjar skolan och sen ta oss tillbaks till Concepción. Vad gör man inte för konsten?