Vi var och hälsade på min favoritmoster i Chillepin, en liten by med betoning på liten i gränslandet till Argentina. Det fanns ingen mobiltäckning och det skvallrades vilt om främlingarna som kommit till byn. Så liten var den. Så liten att folk sprang ut på gatan för att spana efter David när han gick förbi. Vi lagade mat, åkte till en piscofabrik, gick på astronomievents och pratade med evangelikerna som skrek på gator och torg. Det var på det stora hela en bra helg, förutom att jag var dundersjuk och sov en massa. Men enligt min moster sover alla mycket där, det var något med luften. Jag gissar på att man blir trött av att äta fem mål mat om dagen också.
Nu är vi i det som Lonely Planet kallar “snoozy little Vicuña” och lever det goda livet, alltså surfar och letar information till vad som ska hända imorrn. Jag har stor tilltro till Montegrande där Gabriela Mistrals (en av de chilenska nobelpristagarna i litteratur’s) grav är och Piscofabriken här i Vicuña. Så bär det vidare till nästa region (III- Atacama) imorrn. Den ska vara den fjärde största, vilken besvikelse. Jag trodde den var störst bara för att inse att vi redan varit i den största (Magallanes).
