Slutspurt

Vi börjar bli klara, pingisbordet är fullt av kort, text, funderingar. Det känns både bra och… nej, mest bra. Det hela kanske är så surrealistiskt just för att vi kan lägga ut allt, alla de bra dikterna och alla de bra fotona bredvid varandra och inse att det här projektet var stort, det var mäktigt, och kanske framförallt så börjar vi bli klara nu. Sjukt surrealistiskt, jag hittar inte orden, jag har använt dem för mycket i femton regioner och fyra månader.

På lördag är det utställning, jag är nervös. Vi har valt ut en bild per region, och jag har översatt åtta dikter till spanska. Men jag vill ju att det ska bli riktigt bra. Fruktansvärt jättebra. Men det ska bli pepp i vilket fall. Lördag smäller det.

Talca/Rancagua… igen

Vi behöver fler bilder. Så vi ska till Talca igen. Och sen till Rancagua. På två dagar. Jag som var så nöjd med att sitta still på en plats tog bussen till Maipú för att träffa släkten för första gången i år. De bor tre timmar bort men med allt resande har jag inte orkat. Det var fint så länge det varade men mina morföräldrar är gamla och gick och la sig tidigt. Välkommen billigt snabbt internethak med virus i Maipús utkanter.

 

Men vi är i vilket fall inte så sönderstressade än! Kan bero på att vi inte haft pingisbordsessionen än. Men efter det…

Några bilder.

Efter tre dagars redigerande så börjar jag bli klar. Jag börjar också upptäcka att jag inte alls är nöjd med mina bilder. Jag visste innan att det inte alls kändes lika bra som med södra delen men nu känns det inte alls så bra. Föhoppningsvis hinner det ändra sig när vi pusslar ihop dikter med foton å sådär. Men a.. Här är iaf några bilder.