februari 28, 2008
Igar kvall fick vi reda pa att Victor fran klassen och Jolle, Niklas, Bubba och nagon mer kommer hit till Panguipulli idag. Det ska bli kul att traffa de igen.
Jag och Camila spelade Uno igar kvall och hon blandade in tva sanning och konsekvenskort. Eftersom det ar hennes grej att fuska sa fick hon saklart de korten hela tiden. Sa hon fick mig att blogga idag. Och jag maste prata spanska med Victors chilenska vanner. Vilket jag inte ser som nagot negativt. Nar jag kommer till Valparaiso igen ska jag ta Spanska lektioner. Det ar mycket som ska goras nar vi ar tillbaka i skolan igen. Hoppas vi hinner pa de tre veckorna vi har dar.
Lämna en kommentar » |
David, Panguipulli |
Permalänk
Publicerat av davidycamila
februari 27, 2008
Nu är vi i Panguipulli, där klassisen Vippans mamma bor. Det är störtfint här, sjukt varmt och stora vackra berg i bakgrunden, en lagom stor sjö i förgrunden. Vippans mamma Blanca har bott i Sverige i åtta år men flyttade hit för fem år sen. Och jag förstår varför hon trivs, det är något särskilt med fridfulla platser. Hennes hus är det sista innan stranden och innanför hennes murar sover hundarna på hög och katterna somnar i ens famn. Inte riktigt, men ungefär.
Det enda som kanske känns lite konstigt är att Vippan inte är här. Men så får det vara.
Igår hade vi en mapuchedag i regionen ovanför denna, med mapuchemuseum, mapuchelunch och prat med två mapucheindianer. Känner mig allmänt upplyst på mapuchefronten men också på chilenarfronten. Livet här är inte lätt någonstans. Vi fick lift utan att anstränga oss också; en man som kör lastbil mellan Argentina och Curarrehue (där vi var igår) gav oss lift till en liten sjö och tillbaks. Det intressanta var inte sjön utan det han hade att berätta. Om hans liv som bestod i att jobba 07-22 (07-17 på lördagarna) eftersom det var enda sättet att hålla tankarna upptagna åt motsatt håll (hans fru gick bort i cancer förra året i september). Sånt får jag ont i hjärtat av. Samtidigt som jag inser att det är människors liv ungefär överallt på jorden. Och då får jag desto mer ont i hjärtat. Det här är lika mycket en resa inuti som utanpå.
Lämna en kommentar » |
Camila, Panguipulli | Taggad: Curarrehue, hund- och kattskatter, Panguipulli |
Permalänk
Publicerat av davidycamila