I Valdivia ringer klockorna för fulla muggar. Det är bland det vackraste jag hört och obeskrivligt vackert. Så jag låter bli och njuter istället. David är och fotar så jag tar på mig bloggansvaret som inte alls känns det minsta tungt, kanske just med tanke på de fina dagarna vi haft det senaste, sol och bad och strand i Panguipulli. Vi var åtta allt som allt, sju svenskar och en tysk som våldgästade Vippans mamma i den finaste byn på den här sidan Chile. Vulkaner, sjön, björnbärspaj. Do I need to say anything more?
Inatt går bussen till Concepción, och sen ska vi lagom fräscha vid fem-sexstrecket någonting ta oss till Chillan som vi inte riktigt vet hur långt bort det är, fota barn som börjar skolan och sen ta oss tillbaks till Concepción. Vad gör man inte för konsten?
Publicerat av davidycamila 