Slutspurt

Vi börjar bli klara, pingisbordet är fullt av kort, text, funderingar. Det känns både bra och… nej, mest bra. Det hela kanske är så surrealistiskt just för att vi kan lägga ut allt, alla de bra dikterna och alla de bra fotona bredvid varandra och inse att det här projektet var stort, det var mäktigt, och kanske framförallt så börjar vi bli klara nu. Sjukt surrealistiskt, jag hittar inte orden, jag har använt dem för mycket i femton regioner och fyra månader.

På lördag är det utställning, jag är nervös. Vi har valt ut en bild per region, och jag har översatt åtta dikter till spanska. Men jag vill ju att det ska bli riktigt bra. Fruktansvärt jättebra. Men det ska bli pepp i vilket fall. Lördag smäller det.

GO WEEEST!

Hade vi gjort om vi hade lyssnat på pojkarna i Pet shop boys. Det gör vi inte.

Imorgon åker vi norrut. Mot öken, sand, olidlig värme och iskalla nätter. visst låter det härligt!?

Nej, men det ska bli väldigt kul att komma iväg igen enades både Camila och jag om nu ikväll när vi är klara med allt. Vi har tom gjort klart hela södern i Indesign och boken börjar få sin form. Såhär såg det ut tidigare idag när vi tänkte ut upplägget.

Nu ska jag sova. ska upp klockan fem. Hoppas jag får fem timmars sömn i alla fall.

Godnatt.

Äntligen

Har persiennen dragits upp och in strilar någonslags ljus över mina dikter. Det har varit svårt att välja ut vad som borde och vad som inte borde vara med innan. Det kanske var för att det var så nyligen jag skrev dem, nu har jag lite mer perspektiv och kan därför börja stryka och lägga till lite hipp som happ. Dessutom har min kritikgrupp Daniel Andersson mejlat lite bra kritik att sätta tänderna i. Men jag har börjat ge upp tanken att översätta alla dikter till spanska, istället ska jag skriva nya. Do you wanna se me work? Stop by any time. Och bara med tanke på reportagen också har jag lite lätt skrivkramp. Den går snart över.  Ska bli spännande det här.

Weekend i Las Docas

Efter fem dagars stependiumletande i Vaparaíso bestämde vi oss för att ta helgledigt redan på fredagen för att bege oss till Las Docas tillsammans med Victor, Svensson, Casuela, Jolle och Camila. För att komma dit tog vi först en buss på ungefär 40 minuter och när bussen stannat var det dags att promenera i en timma innan vi kom fram till stranden.

Det var så himla vackert och vi var ensamna på hela stranden när vi kom dit. Vi slog upp en eld satt och snackade och spelade gitarr och hade det väldigt mysigt. Jag somnade i min sovsäck framför elden och sov jätteskönt under den öppna himlen. Eftersom vi var där två nätter så behövde vi fylla på våra vattenflaskor. Istället för att gå en timma till närmsta affär så gick vi istället längs med berget, hoppandes på hala stenar vid vattnet och klättrandes längs bergsväggen för att komma till en grotta där det droppade sötvatten från taket. Där kunde vi fylla på våra vattenflaskor för att sedan gå tillbaka och koka pasta med tonfisk och grädde. Det var ren avkoppling och det kändes väldigt skönt att få vila upp sig lite.

Under veckan för min del så har jag framför mig en hel del redigering. Hoppas att komma igång med att lägga in bilder i indesign och börja forma boken lite smått i slutet på veckan. Imorgon har jag min första spanska lektion och det kommer med all säkerhet bli fler lektioner denna veckan.

Nu följer lite fler bilder ifrån helgen.

Hem ljuva hem, Valpo är goddamn vackert

Det blev dåligt uppdaterat i de senaste regionerna vilket jag och David ber djupt om ursäkt för, men det hela hade sin förklaring i mycket jobb och lite vardag. Från Valdivia åkte vi nattbuss till Concepción, bytte buss i ottan till Chillán, där barnen började skolan 5 mars. Väl i Chillán blev det organisatoriska problem med officiella dokument vi saknade. Som att vi går på skolan till exempel. Men det hela ordnade sig rätt bra och på onsdagen åkte vi vidare till Talca. Där våldgästade vi vår lärare Juan Diego i tre dagar för att sedan fly sista regionen innan Santiago och gå på födelsedagsfest. I ärlighetens namn hade vi ganska stor avsaknad av resfeber där mot slutet och den regionen är tillräckligt nära för att åka dit någon gång när vi vet vad vi ska göra där. Just nu är vi i vilket fall tillbaks i Valparaíso där vi ska redigera och ta det lugnt. En fin kombo, enligt mig själv.

Eat banans! B.A.N.A.N.A.S!

Igår innan vi gick till stranden sprang jag upp att handla lite i närbutiken för att slänga ihop lite lunch. Då fick jag syn på en fantastisk banan som inte kunde låta ligga kvar i fruktkorgen.

Helt otroligt bra! Nu 50% mer i förpackningen, partybag banan, familjepack, ta en betala för två…. ja…. ni fattar. Det var en rolig banan i alla fall… eller två roliga siamesbananer.

Idag har vi haft möte hela dagen. Det har varit givande. Träffade Jean Diego för första gången idag. Han är vår lärare skulle man kunna säga. Eller ja, en som man kan vända sig till som är väldigt duktig. Just nu är klockan nio och det är bara jag, Camila, Nils, Agnes, och Julius kvar på skolan. Nils höll på att bli klippt av Agnes men för en liten stund sedan fick Camila ta över. Agnes backa ur. Ska bli intressant att se resultatet eftersom jag skulle behöva klippa mig när jag kommer tillbaka efter resan i södra Chile.

Solen och dess fiender (jag)

Idag var vi på stranden, i grannstaden Viña del Mar. Det var svettigt och kvalmigt varmt, små barn sprang runt med nyköpta isglassar som smälte i sanden. När vinden blåste var det snudd på behagligt, när den inte gjorde det låg jag under min sjal och pustade medan David suckade nöjt över att ”han nu skulle få färg”. Barnen och deras föräldrar som flip-floppade förbi skvätte sand omkring sig som om det inte fanns någon morgondag. Men om man bortser från det var det ganska trevligt. Ser fram emot fler stranddagar, utan så otroligt mycket folk och med lite mer bris.

På torsdag går tvådygnsbussen till Punta Arenas. Jag laddar mentalt, både inför Frilansmötet imorgon med Juan-Diego och inför bussresan. Det hela ska nog bli ganska trevligt med stopp hos skaldjursinfångartanter, domare och kryssningskaptener. Får se till att inte glömma pass, id-kort och ljudinspelare bara.

play.

Idag, efter mitt lilla powernap kom vi igång med planeringen igen. Det känns bra. Det är Camila som har varit flitigast. Vi har ganska klart för oss hur vi ska resa genom södra Chile nu och när vi ska komma tillbaka till Valparaíso. Så det känns bra. Efter det var det dags för matlagning, vi kände att vi behövde göra nåt med all korv som vi köpte för ett tag sedan så vi tillagade ris och en väldigt smarrig korvröra med chorizo, tomatsås, färska tomater, zucchini, paprika och lök. Väldigt lyckat!  Det blev så mycket så Nils fick lägga ifrån sig gitarren och äta med oss.

||

Det känns som allt har stått lite stilla ett tag. Det har ju trots allt varit helg och sådär. Men ändå. Jag har inte planerat något direkt, och jag vet inte riktigt vad jag kan göra heller. Det känns som jag måste göra massa saker utan att veta vad det är jag behöver göra. Något frustrerande.

Sommarsnuva

Jag har åkt på en liten förkylning här. Det är inte så farligt, men man blir ganska trött när man inte känner sig på topp när det är såhär varmt. Hemma snöar det tydligen så jag är väldigt nöjd över att vara här just nu. Jag gillar inte att plaska runt i snöslask med mina trasiga skor.

Camila är i Viña idag så jag har hängt lite med Sofia och Agnes när de har filmat. Jag tog med mig kameran för att fota lite. Jag skulle egentligen fotat den här dockteatersnubben men han var inte där. Gissar att han hade tagit lunch.

Ikväll är det inflyttningsfest hos Marre i Viña. Det ska bli skoj!